21:44:10
Utkast: De 2 ...
De 2 sista nätterna har varit knepiga, har varit svårt o somna sen har jag sovit som en stock tills någon väckt mig.
Olika saker har gjort att jag har börjat möta mina sorger, misslyckanden, tuffa saker som hänt, inte allt på en gång o inte i kronologisk ordning, de svävar fortfarande runt i mitt huvud utan mål.
Men nu när jag fångar upp dem o smakar på dem, bränner de inte på samma sätt som tidigare, jag törs möta dem, stanna i dem kortare stunder, vilket gör att puzzlet läggs, saker blir tydligare, fortfarande klarar jag inte av att med ord förklara dem, utan svarar fortfarande på vad det är som är jobbigt utan att berätta om de känslor som bor inuti mig,
Det är fortfarande tufft, men på ett annat sätt. ett sätt som är svårt att förklara, svårt att acceptera, men viljan o kraften att ta itu med dem finns här. Vad beror de på, jo jag inser att det inte går att rymma ifrån det hela, det går inte att förtränga, det slutar alltid med att det kommer tillbaka på ett eller annat sätt. När nya saker kommer blossar de oarbetade sakerna upp, gör allt större o jobbigare. Jag är inte rättvis mot mig själv om jag förtränger det som hänt, inte rättvis mot de som är inblandade.
Det enda jag vet till 100 % är att jag kommer att gå starkare ur det här.
Ni som läser denna blogg får hitttils bara veta hur jag mår, det är mitt sätt att bearbeta det hela, förklaringar kommer när jag orkar sätta ord på dem, när jag hittat balansgången mellan vad jag vill förmedla o vad jag inte vill förmedla med hänsyn till en
Olika saker har gjort att jag har börjat möta mina sorger, misslyckanden, tuffa saker som hänt, inte allt på en gång o inte i kronologisk ordning, de svävar fortfarande runt i mitt huvud utan mål.
Men nu när jag fångar upp dem o smakar på dem, bränner de inte på samma sätt som tidigare, jag törs möta dem, stanna i dem kortare stunder, vilket gör att puzzlet läggs, saker blir tydligare, fortfarande klarar jag inte av att med ord förklara dem, utan svarar fortfarande på vad det är som är jobbigt utan att berätta om de känslor som bor inuti mig,
Det är fortfarande tufft, men på ett annat sätt. ett sätt som är svårt att förklara, svårt att acceptera, men viljan o kraften att ta itu med dem finns här. Vad beror de på, jo jag inser att det inte går att rymma ifrån det hela, det går inte att förtränga, det slutar alltid med att det kommer tillbaka på ett eller annat sätt. När nya saker kommer blossar de oarbetade sakerna upp, gör allt större o jobbigare. Jag är inte rättvis mot mig själv om jag förtränger det som hänt, inte rättvis mot de som är inblandade.
Det enda jag vet till 100 % är att jag kommer att gå starkare ur det här.
Ni som läser denna blogg får hitttils bara veta hur jag mår, det är mitt sätt att bearbeta det hela, förklaringar kommer när jag orkar sätta ord på dem, när jag hittat balansgången mellan vad jag vill förmedla o vad jag inte vill förmedla med hänsyn till en