Ickis

När livet känns svårt o varje andetag, minut känns som att bestiga ett berg,
är det lätt att missa saker i sin omgivning, att missa det människor säger.
luta sig mot väggar som inte håller.
Hoppa utan fallskärm mot händer som kanske inte bär.
Sen kommer verkligheten ikapp, uppvaknandet sker
Med vishet om att verkligheten kanske inte är sån som jag trodde den var.
Den ömsesidighet jag trodde fanns var inte så,
de jag trodde på försvinner de jag inte trodde på stannar.
Insikten får mig att vakna upp att se de små signaler som omgivningen utsänder,
De signaler jag utsänder, vad säger de andra människor?  

Igår kom verkligheten ikapp,
jag fick insikter som jag på ett sätt vill slippa på ett annat sätt är glad att jag fick,
när allt är som jobbigast är det skönt att lita på andra.låta dem bära en igenom svårigheterna,
men ansvaret för att ta itu med mitt eget liv ligger hos mig,
det kan ingen avlasta mig med,så länge andra bär mig så behöver jad inte kämpa för att gå själv,
men är det så livet skall vara? är det så jag vill ha mitt liv?
Svaret djupt inom mig är nej, det är skönt att bli buren,
men känslan över att klara det själv är större än så.
Jag backar bandet tittar tillbaka på det senaste året ser
 alla de människor som burit mig,
de är guld värda o jag kan aldrig tacka dem nog,
men att de bar mig har oxå skadat mig,
istället för att ta itu med mitt inre har jag låtit mig bara bäras omkring,
Nattens tankar o drömmar har fått mig att vakna,
att inse att jag på vägen missat saker, blundat för saker,
istället för att ta itu med dem.
Viktiga människor och upplevelserhar blivit åtsidosatta till förmån för
andra människor och upplevelser som jag trott varit viktigare.
idag ser jag att jag har egentligen behövt och velat ha dem alla i min närhet.
På olika sätt.