Ickis

I måndags insåg jag att oavsett vad jag gjorde i v så skull jag inte hinna med hälften av vad jag borde. Men betade ändå under v av betydligt mer än jag trodde var möjligt. Förstår inte varför alla konflikter måste dyka upp nu? känns inte skoj o behöva lämna ner allt till stockholm när jag går på sem.

I ons åkte jag till Umeå för att hjälpa till på ett möte samt träffa ett prospekt på väg hem o sen hinna reda ut ett privat dilemma, de första 2 sakerna gick bra men det privata stöp, jag insåg där o då att vänner ska man väja med omsorg, inte lita på att alla står kvar när det blåser o inte låta vänskap enbart bygga på den enes kompromisser, det gjorde ont o gör det fortfarande, men nu har jag bestämt mig för att gå vidare, lägga detta bakom mig slicka mina sår o försöka inse att bara för att vissa beter sig så här så finns det människor man kan lita på. samtidigt insåg jag med att det finns enkel vänskap, där det är tillåtet att göra bort sig, be om förlåt o komma tbx, där det inte är farligt att bli ovänner, visa sig svag, eller bara ha otroligt roligt tillsammans.

I Onsdagskväll kom yrselanfallen tbx, inser att det är inte min epilepsi som bråkar, det är stress... känns inte bra med tanke på att jag har en v kvar o jobba o sen är det bara 2 v kvar till VM, bara det kan göra en stressad, 
Därför bestämde jag mig för att bara ta det lungt i helgen. Tackade i alla fall ja till en mycket förvirrad middag igårkväll. Maten var god o människorna trevlig men jag var så trött att det mest blev jobbigt med allt prat. 

idag får det bli betydligt lugnare