21:17:15
En intensiv vecka är över
Denna v har verkligen varit intensiv,
Förutom att jobba där det för ovanlighetens skull var rätt lugnt.
I måndags trodde jag att v skulle bli helt förstörd då jag trodde jag höll på att bli sjuk, men det gav med sig så pass att jag fortfarande bara känner av att jag har nått skit i kroppen, det lär väl bryta ut lagomt till nästa helg.
I tisdags var jag ut till skjuthallen för första gången på länge, sköt inget men drog i lite trådar inför vår satsning på att få in fler nya skyttar, tror det kan bli bra.
På onsdagskväll fick jag panik över mina kläder o torsdagskvällen, så då var det bara att bege sig av ut till birsta o efter lite våndor i provhytterna blev jag till sist nöjd, det blev en svart kjol o en svart genomskinlig tröja med ett svart linne under. kom hem o insåg att jag var tvungen att måla naglarna o plocka ögonbrynen *ler* snacka om fåfäng.
Till sist så kom torsdagen som jag har varit nervös över i flera dagar: medelpads idrottsgala. lyckades komma hem från jobbet i tid o både jag o B var klara när hennes sambo o min ass L dök upp vid 17, efter en drink packade vi in oss i bilen o åkte upp på södra, där vi sammanstrålade med mina föräldrar. Kvällen började med en välkomstdrink, sen fick alla utom vi nominerade som fick samlas i köket för att marschera ut i samlad trupp. Satt med L o de andra nominerade, mamma o de andra hamnade en bit bort. Tomas ravelli hälsade alla välkomna o det hölls några tal.
Då varmrätten kommit in var det dags att dela ut priset för bästa idrottare med funktionshinder, den anande jag att jag skulle få, när jag kom upp på scenen så fick jag en kamera lampa mitt i ögonen så redan där rann mina tårar, blev dock räddad av kameramannen som upptäckte det. Fick mitt pris o svarade nog lite vasst på Tomas frågor då det kändes som att han inte tog mitt idrottande på allvar utan mest såg det som o vad duktig hon är som kan skjuta trots att hon sitter i stol... Valde att hålla ett tacktal. Svårt det där när man inte vill missa någon, men tror att jag lyckades:
"Jag vill tacka min modersklubb kämparna som fick mig att börja skjuta
Mitt jobb som sponsrat mig o ställt upp i vått o torrt för att jag skulle kunna tävla o träna inför paralympics
Mamma o pappa
O sist men inte minst mina personliga assistenter som gång efter gång ställer upp o åker på alla tävlingar o träningar, samt deras familjer som gör detta möjligt.
TACK!"
Jag satte mig igen o det delades ut fler priser.
Efter e paus o vi hade fått in efterätten var det dags för årets kvinnliga idrottare, ett pris som jag var stolt o glad över att bara ha nominerats i, ett erkännande!
Så när mitt namn ropades upp var jag så paff att jag nästan inte lyckades ta mig upp på scenen, denna gång rann mina tårar inte av nån lampa utan för att jag var rörd. Ravelli ändrade attityd o insåg att jag tränade o slet för mitt idrottande minst lika mycket som han gjort.
Kvällen fortsatte i ett kaos där alla ville gratulera o fota, jag gick mest omkring med ett fånigt leende på läpparna.
Dansade lite disco o sen var det dags att avsluta denna förtrollande kväll.
På fredag var alla telefoner tokiga men det var bara skoj.
helgen har varit lugn tränade lite skytte igår gick riktigt bra trots att jag nyss bytt stol.
På kvällen var vi bjudna till Birger på en supergod middag, visste inte att killar var så bra på att laga mat!
Förutom att jobba där det för ovanlighetens skull var rätt lugnt.
I måndags trodde jag att v skulle bli helt förstörd då jag trodde jag höll på att bli sjuk, men det gav med sig så pass att jag fortfarande bara känner av att jag har nått skit i kroppen, det lär väl bryta ut lagomt till nästa helg.
I tisdags var jag ut till skjuthallen för första gången på länge, sköt inget men drog i lite trådar inför vår satsning på att få in fler nya skyttar, tror det kan bli bra.
På onsdagskväll fick jag panik över mina kläder o torsdagskvällen, så då var det bara att bege sig av ut till birsta o efter lite våndor i provhytterna blev jag till sist nöjd, det blev en svart kjol o en svart genomskinlig tröja med ett svart linne under. kom hem o insåg att jag var tvungen att måla naglarna o plocka ögonbrynen *ler* snacka om fåfäng.
Till sist så kom torsdagen som jag har varit nervös över i flera dagar: medelpads idrottsgala. lyckades komma hem från jobbet i tid o både jag o B var klara när hennes sambo o min ass L dök upp vid 17, efter en drink packade vi in oss i bilen o åkte upp på södra, där vi sammanstrålade med mina föräldrar. Kvällen började med en välkomstdrink, sen fick alla utom vi nominerade som fick samlas i köket för att marschera ut i samlad trupp. Satt med L o de andra nominerade, mamma o de andra hamnade en bit bort. Tomas ravelli hälsade alla välkomna o det hölls några tal.
Då varmrätten kommit in var det dags att dela ut priset för bästa idrottare med funktionshinder, den anande jag att jag skulle få, när jag kom upp på scenen så fick jag en kamera lampa mitt i ögonen så redan där rann mina tårar, blev dock räddad av kameramannen som upptäckte det. Fick mitt pris o svarade nog lite vasst på Tomas frågor då det kändes som att han inte tog mitt idrottande på allvar utan mest såg det som o vad duktig hon är som kan skjuta trots att hon sitter i stol... Valde att hålla ett tacktal. Svårt det där när man inte vill missa någon, men tror att jag lyckades:
"Jag vill tacka min modersklubb kämparna som fick mig att börja skjuta
Mitt jobb som sponsrat mig o ställt upp i vått o torrt för att jag skulle kunna tävla o träna inför paralympics
Mamma o pappa
O sist men inte minst mina personliga assistenter som gång efter gång ställer upp o åker på alla tävlingar o träningar, samt deras familjer som gör detta möjligt.
TACK!"
Jag satte mig igen o det delades ut fler priser.
Efter e paus o vi hade fått in efterätten var det dags för årets kvinnliga idrottare, ett pris som jag var stolt o glad över att bara ha nominerats i, ett erkännande!
Så när mitt namn ropades upp var jag så paff att jag nästan inte lyckades ta mig upp på scenen, denna gång rann mina tårar inte av nån lampa utan för att jag var rörd. Ravelli ändrade attityd o insåg att jag tränade o slet för mitt idrottande minst lika mycket som han gjort.
Kvällen fortsatte i ett kaos där alla ville gratulera o fota, jag gick mest omkring med ett fånigt leende på läpparna.
Dansade lite disco o sen var det dags att avsluta denna förtrollande kväll.
På fredag var alla telefoner tokiga men det var bara skoj.
helgen har varit lugn tränade lite skytte igår gick riktigt bra trots att jag nyss bytt stol.
På kvällen var vi bjudna till Birger på en supergod middag, visste inte att killar var så bra på att laga mat!